Smittskyddslagen ska förhindra att sjukdomar sprids
De flesta smittsamma sjukdomar kan vara besvärliga men är inte allvarliga och går över. Men vissa smittsamma sjukdomar kan få så allvarliga följder och kan spridas på ett sådant sätt att de anses vara farliga för allmänheten.
För att skydda allmänheten och hindra att smittan sprids finns smittskyddslagen. Den innebär bland annat att man är tvungen att låta sig undersökas av läkare och följa de anvisningar som man får så att smittan inte förs vidare.
I varje landsting ska det finnas en särskild läkare som ansvarar för smittskyddet.
Allmänfarliga sjukdomar
Ett 30-tal smittsamma sjukdomar omfattas av smittskyddslagen. Exempel på så kallade allmänfarliga sjukdomar är
- salmonella
- smittsam gulsot av typerna hepatit A-E
- tuberkulos
- könssjukdomar som gonorré, klamydia och syfilis
- hiv
- vissa former av hjärnhinneinflammation.
Om det anses mycket viktigt kan regeringen besluta att ytterligare sjukdomar ska ingå. Detta har nyligen beslutats beträffande den så kallade fågelinfluensan. Vanliga influensor hör däremot inte till de allmänfarliga sjukdomarna.
Patientens skyldigheter
Man är skyldig att söka läkare
Om man misstänker att man fått en allmänfarlig smittsam sjukdom är man skyldig att omedelbart söka läkare. Man kan till exempel ha diarré efter en utlandsresa, vilket kan vara ett tecken på salmonella, eller besvär efter samlag som kan tyda på att man har drabbats av en könssjukdom.
Om läkaren bedömer att den sjukdom man har kan vara allmänfarlig är man skyldig att låta sig undersökas och lämna prover. Man måste också följa läkarens anvisningar för att förhindra att smittan förs vidare. Dessutom måste man lämna uppgifter om varifrån eller från vilka personer smittan kan ha kommit och till vilka den kan ha förts vidare. Både läkarbesök och medicin vid dessa sjukdomar är kostnadsfria.
Tvångsisolering i vissa fall
Man måste inte enligt lagen ta de läkemedel som läkaren rekommenderar. Men om man inte gör det kan man i stället hållas isolerad med tvång på en infektionsklinik tills man inte längre är smittsam.
I vissa fall kan smittspridningen få särskilt allvarliga konsekvenser. Det gäller till exempel om man hanterar livsmedel i sitt arbete eller jobbar med små barn. Då kan man bli avstängd från sitt arbete, även om man inte känner sig sjuk.
Anmälan till smittskyddsläkaren
Den läkare som konstaterar att man har en allmänfarlig smittsam sjukdom måste anmäla det till smittskyddsläkaren i landstinget och till Smittskyddsinstitutet. Smittskyddsläkaren beslutar om det behövs ytterligare insatser för att spåra smittan för att hindra att fler drabbas. Det är också smittskyddsläkaren som beslutar om eventuella tvångsåtgärder. Man kan kontakta smittskyddsläkaren om man vill klaga på de åtgärder som läkaren rekommenderade när man blev undersökt.
Fri sjukvård vid allmänfarlig smittsam sjukdom
Man behöver inte betala någon avgift för den vård och de läkemedel man behöver om man har eller misstänks ha en allmänfarlig smittsam sjukdom.
Om man inte får arbeta på grund av sjukdomen har man i stället för sjukpenning rätt till så kallad smittbärarpenning. Smittbärarpenning motsvarar sjukpenning och sjukpenningtillägg. Man har också rätt till ersättning för skäliga reskostnader i samband med läkarbesök.
Om man får andra sjukdomar samtidigt, eller följdsjukdomar, måste man betala patientavgift som vanligt.
Källa: 1177.se